Blog Image

Blogg

Ny hingst i stallet!

Mars 2013 Posted on Mon, March 25, 2013 11:16:43

Som jag skrev i ett inlägg i förra veckan så skulle jag iväg på ett litet hemligt mission och det var att åka och kika på en hingst som finns ganska så i närheten av oss. Faktiskt samma uppfödare som MM och dom är även halvsyskon genom fadern Aydin ox!

Har haft ögonen på denna killen sen jag vart och kollade på MM förra sommaren, har alltid vart svag för fuxar med mycket vita tecken och Torsten har en utstrålning som heter duga, föll pladask med en gång! Men han vart inte till salu precis då. Hur snygg är han inte:

Det var jag satt och kollade ensilage-annonser på blocket som jag såg annonsen på honom av en ren slump och ringde genast upp uppfödaren och bestämde tid att få komma förbi och kolla på honom och igår blev han alltså MIN! Har ju sagt att jag aldrig mer skulle köpa nått svenskfött utan bara ponnyer från Holland… men men… får ta tillbaks det nu då!

Vad jag gillar med uppfödaren är att hon fokuserat hårt på mödernets prestationer både vad det gäller MM och Torsten, MM´s mor har gått GP-hoppning för D-ponnyer, Torstens mor var ett maxat C-ponnysto som gått MSVA hoppning. Fadern Aydin som är D-ponny har gått 140 cm hoppning bland stora hästar! Det finns alltså i första hand prestation i stammen och kanske inte ingen prio på full härstamminingsdokumentation istället.

Torstens enda negativa egenskap är att han som i år fyllda 3 år redan är en maxad D-ponny så risken att han växer över ponnymåttet finns, vi får helt enkelt vänta att se hur det blir med den saken..! I vilket fall kommer det bli en trevlig ponny/häst av honom då han är mycket trevlig att ha med att göra, dock vart det vissa transporteringsproblem igår iochmed att det var hans första gång han skulle gå på… Överseende med det får vi ha och lastträning blir en mer förekommande träningsform helt enkelt.

Beroende på hur det ser ut här nu framöver med allt så får vi se hur utvecklingen av honom blir. Har satt ett försiktigt mål att försöka få Torsten och Valle att deltaga på 3-års test i Maj. Vi får se om det blir en möjlighet!

Hade faktiskt inte ens sett hur Torsten rörde sig innan jag köpte honom, men vad jag såg i hagen igår så såg det helt OK ut! Dock var underlaget hårt och halkigt på sina ställen så helt avslappnad i stegen vart dom inte. Älskade dock hans galopp som var sådär härligt rund, liksom “uppåt och framåt” med ryggverksamhet. Tror han kommer ha en fin språngkurva!

Stackars Valle var inte alls lika sugen att vara med i den tuffa hingstleken som Torsten och Toppen höll på med i timtals efter jag släppt ihop dom.

Han var nyfiket framme ett par gånger och nosa, sen höll han sig undan. Inget som helst hingstbeteende! Rörelsemässigt så ligger faktiskt Valle fortfarande som bäst till, fasen vilken trav han kan få till! Önskar att man hade kunnat få till att visa den ordentligt på 3-årstestet men oftast så får man springa inne i manege på en liten volt i djup sand och det vill till att man får ut nått bra av det då… Svårt!

Så vackra Toppen och “Torre” är ihop med sina vita tecken!

Torsten är av en mycket maskulin typ för att bara vara 3 år, undra hur han ser ut nästa år?!

Vissa vill ha sjö eller havsutsikt från sina hem. Jag anser mig ha den absolut bästa utsikten:

Häst-utsikt!smiley

Ingen av hingstarna har fällt särskilt mycket av sin vinterpäls utan den hänger envist kvar, med all rätt kanske man får tillägga. Även om dom alla går med vintertäcken så är det trots allt uppemot -10 grader om nätterna.

Min egna FERRARI!



Investering!

Mars 2013 Posted on Thu, March 21, 2013 19:34:09

Häromdagen köpte jag mig själv en liten present till mig själv som kan anses att jag faktiskt vart i stort BEHOV av och det var en ny KAMERA!

Har sen tidigare en Nikon D50 som jag vart väldigt nöjd med och även om den fortfarande funkar så är den lite gammal.

Skall försöka lägga ut lite bilder från den nya förmågan så fort det blir tillfälle! Måste ju föreviga lilla Embla växtfaser med!!



Operation renovering!

Mars 2013 Posted on Wed, March 20, 2013 13:05:23

Det lät kanske väl extremt men nu när man har landat lite här hemma med bebis och sin kropps som sakteligen börjat repa sig så har jag börjat fundera på hur och när det är dags att komma i form igen och om man nånsin blir lik skuggan av sig själv igen.

Känner ingen som helst press och kommer ta det lugnt nu i början med lite småpromenader till att börja med. Förra torsdagen var jag dock av ren nyfikenhet tvunget att ställa mig på vågen för att se vad som hänt på en vecka och vågen visade 8 kg ner sen BF vilket innebär omkring 12 kg kvar till “startvikt”.

Skall kolla även imon om det hänt nått. Har på den tiden jag vart hemma vart ute och gått 2 ggr, sista gången var jag lite väl entusiastiskt och gick en längre bit men kände av det senare i magen så fick backa och ta det lungt igen.

Vädret är dessutom inte särskilt lockande ute nu heller så mesta tiden spenderas inomhus.

En kul grej som jag skall pröva medans man är hemma och inne är ett tandblekningsession som vart mycket populär i USA:

Finns inte att få tag på här hemma i Sverige men Anders känner en svensk kille som flyttat till USA som kunde hjälpa till att fixa den biffen. Troligtvis kan man säkert beställa via nätet osv men här vet man att man får dom riktiga sakerna.

Är som en slags film som man fäster längs övre och nedre tandraden och som skall sitta en gång på morgonen och en på kvällen i 30 min under ca 1 veckas tid för att ge resultat.

Anders körde sin session när jag var gravid men jag vågade inte då utan tyckte det var bättre att köra igång det efter bebis kommit så sagt och gjort började igår kväll och lyckades somna i 3 timmar med det i munnen. Resten av natten vaknade jag av enorma ilningar i mina tänder! Så känns som skiten borde funka då..! Tyckte Anders redan vita tänder blev än vitare faktiskt så får se hur det funkar på mig.

Tycker det ser så himla fräscht och snyggt ut med riktigt vita tänder och även om jag aldrig blekt dom tidigare så har jag faktiskt förr i tiden fått många frågor och komplimanger om mina tänder vart blekta (till och med av min egen tandläkare!) så känner jag att det nu på senare tid inte vart fel att uppgradera dom.

Sen har den egna hudtonen stor del till effekten att göra, nu är min vinterbleka hud inte direkt framhävande av nån vit effekt på tänderna utan dom ser snarare gula ut.

Vi ger det här en chans annars så är det ju inte så dyrt att gå till en såndär tandblekningsklinik nuförtiden. Fast troligtvis kommer jag aldrig iväg på en sån ändå…

Anders gjorde ju en blekning när han var i Thailand för en herrans massa år sedan och hans tänder är ju mycket vita än idag (vet iofs inte hur dom såg ut innan).

Skall ge en utvärdering om detta kitet var nått bra att ha om nån vecka eller så.

Nästa steg i min egna renovering är att lägga nya slingor i min utväxt…

“Vägen tillbaks” känns lång men har sakteligen påbörjats!

Längtar tills jag kan sitta upp i sadeln igen! Tror att det kan ske om ett par veckor så planen är att lära Toppen mycket skrittmarkarbete med att flytta sig för skänkeln osv under denna tiden.

Nu eftermiddag skall jag förresten faktiskt åka iväg på en kul grej som jag kanske berättar mer om i ett annat inlägg…

C U



Embla Frida Elin Schelander!!

Mars 2013 Posted on Thu, March 14, 2013 14:21:26

Så heter min och Anders andra älskade lilla dotter som föddes den 7:e Mars på Borås sjukhus för en vecka sen!

Tänkte passa på att dra historien om hur lilla Embla kom till världen medans jag fortfarande minns det hyfsat.

Kl 06.30 på torsdagsmorgonen var det inskrivning där vi fick komma till ett rum och hoppa i sjukhuskläder samt låsa in våra ordinarie kläder och packning i ett skåp.

Anders tog en sista bild på magen med bebis i!smiley

Sköterskan på plats var gullig och tog en bild på oss båda vid förberedelsen.

Jag fick en kateter samt bli uppkopplad med drop genom ena armen. Både Anders och jag var vid detta laget hemskt nervösa och tiden bara sprang på, rätt som det var rullades jag ner i en sjukhus-säng några våningar tills vi kom till ett rum som låg precis innan operations-salen där fick jag yttligare byta till en annan säng som var mycket smal att ligga på. Försågs med varma filtar. Nu steg nervositeten än mer. Var ju rätt mycket personal i mitt operationsteam och alla kom fram och presenterade sig och sin funktion, vilket kändes proffsigt och bra.

Fick yttligare en uppkoppling genom den andra armen samt att dom bad mig rulla över till vänster sida där jag skulle få spinal-bedövningen i. Detta var det moment jag fruktade mest även om jag knappt minns hur det kändes med Freja men jag gillar inte känslan av att sticka inne i ryggen… Fick krypa ihop så gott jag kunde i fosterställning för att läkaren skulle få så mycket plats som möjligt att sikta rätt med sprutan.

Känslan när nålen kommer in känns ganska mycket, dock ändå uthärdligt men det känns verkligen FEL FEL FEL att den är där, man känner sig allvarligt skadad typ. Om man nån gång ramlat och slagit sig ordentligt i ryggen kan man lite känna igen den känslan.

När effekten träder in känns det som värme som strömmar ner genom rumpan och benen. Pirrar och surrande känsla ungefär som när man suttit fel länge på hårt underlag och sen ställer sig upp. Rätt som det är kan man inte längre röra sina fötter och känslan av att vara förlamad infinner sig.

Narkosläkaren kände att bedövningen tagit genom att dra en isbit längs huden.

Fick lite frågor från en sköterska och jag sa att jag under mitt första snitt med Freja så började jag må väldigt illa under operation men hon sa att jag fått medel för det och att det var bara att säja till om jag skulle känna nått.

Ett skynke sattes upp som skärmade av under bröstet och bakåt så varken Anders eller jag såg vad som hände där bakom men plötsligt sa en röst att det var dags att köra igång.

Anders satt snett bakom mig på min vänstar sida och höll mig i handen. Även han var väldigt nervös vid detta laget och vi försökte småprata lite om hur Freja skulle tycka att detta skulle bli osv men allt kändes tafatt och tiden stod i stort sett stilla nu, vi var på helspänn varenda sekund så minuterna kändes såå långa. Plöstligt började läkaren trycka rejält nedanför bröstkorgen och detta var för att få fram och bebisen som tydligen låg lite dumt till för att få tag i den. Nu visste vi att det var nära och mycket riktigt så hörde vi små bebis skrik!

(Med Freja var det tyst ganska länge, hon låg mest och tittade omkring sig när hon kom ut innan hon började skrika.)

Hörde nån bakom skynket säja att man skulle sätta in en spruta till som jag inte minns namnet på men som har med att påskynda moderkakeavlossningen.

Bebisen las upp på en liten brits brevid oss där Anders fick gå upp och kolla vilket kön det blivit… – Det är en liten tjej!

Blev så himla glad men tänkte genast på Freja som beställt en lillebror..! Vad skulle hon säja om en lillsyrra nu då?

Ville ha henne mot mitt bröst men dom var tvungna att fixa med navelsträngen som Anders fick klippa i rent symboliskt. Men efter stund fick hon komma till mig och det var en härlig känsla att få känna denna lilla tjejen “live” mot mig. Fick ett par minuter innan det var dags för Anders och henne att dra vidare och jag lämnades själv kvar på operationsbordet. Kände mig enormt ensam där jag låg men tankarna snurrade mycket på att det var skönt att vår lilla tjej verkade frisk och kry.

Blev mycket trött och kände för att sova men efter kanske 20 min så var läkarna färdiga med min ihopsyning och jag rullades ur rummet och fick byta tillbaks till min mer bekväma sjukhussäng och sen vidare mot “uppvaket” som var en sal där nyopererade fick “piggna till”. Fick vänta yttligare ett bra tag innan Anders och den nyfödde dök upp!

Väl på plats fick jag henne äntligen på bröstet igen.

Här var det meningen att man skulle ligga för observation under ett par tre timmar kanske innan man fick komma till BB och jag fick en sköterska som kom och kikade på mig titt som tätt och allt såg bra ut och det gjorde det tills en av deltagarna från operationen kikade på hur det gått med efterblödningen och historien upprepade sig från Frejas födelse med att livmodern inte drog ihop sig som den skulle utan fylldes istället upp med blod och jag blödde hela 2 liter.

Blev lite pådrag och läkaren från operationen och lite annan personal ringdes in och Anders och bebis fick flytta ut medans det byttes bindor och trycktes på min mage, varenda gång dom tryckte kände jag hur blodet nästan forsade mellan benen. I början var det ganska OK då bedövningen från operationen fortfarande satt hyfsat i men den avtog hela tiden mer. Hade drop i ena armen och fick en annan vätskepåse påkopplat i den andra detta skulle få livmodern att dra ihop sig.

Fick iochmed denna incident stann kvar betydligt längre på uppvaket och det trycktes otaligt många gånger på min mage innan läkarna var nöjda och jag fick nästan fobi för när dom dök upp då jag visste att det skulle klämmas hårt på min mage, fick morfin för det men jag vet inte om det hjälpte på mig då jag fortfarande kände smärtan ganska bra.

Men efter ett tag verkade livmodern äntligen svara för den hårda behandlingen och jag kunde börja pusta ut, väntade på att påsen med medlet som skulle få den att dra ihop sig skulle ta slut för då hade vi blivit lovade att få komma ner till BB…

Den droppade otroligt långsamt kan jag lova. Rullade in en hel del andra människor på uppvaket mestadels gamla människor som jag kände mig väldigt illa till mods med då dom var här av förmodat mycket hemskar anledningar än en annan… Jag hade iaf fått lön för min möda men dom hade i bästa fall blivit friskare från nått jag inte ens kunde föreställa mig. Men det värsta av allt var att det mitt emot mig låg en liten flicka i kanske 4-6 års åldern och som jämrade sig om att hon ville åka hem och grät om vartannat… Detta gjorde mig så himla illa till mods då hon lät precis som Freja och jag ville inte ens föreställa mig vad för hemskt hon vart med om.

Började gråta själv och saknade Freja nått enormt. Ville bara ut från salen med en gång, var ju meningen att man skulle vara glad men den stackars flickan fick mig att bli ordentligt nere. Som tur var tystnade hon efter ett tag och min påse rann äntligen ut och vi fick flytta till vårt egna rum på BB!

Borås får jag säja är ett fantastiskt fint sjukhus, väldigt modernt och fräscht till skillnad från Östra som kändes som det kom från 70-talet typ.

Vårt rum var trivsamt inrett och vi hade tillochmed en egen platt-TV.

Äntligen kunde jag komma till ro och passade på att ringa mamma och berätta att allt gått bra och att det blivit en liten tjej. Svarade sen matt på några sms innan det var dags för yttligare koll av att livmodern dragit ihop sig som den skulle…

Det gjorde den och vi slappnade av allt mer och vi fick äntligen massa tid för bebis-mys. Så dök namn-frågan upp och nu när vi visste vilket kön det blivit så blir det ju 50% lättare. Vi hade ändå vart inne på att fortsätta på det forn-nordiska temat som med Freja och vi började kika på alternativen.

När namnet Embla dök upp fastnade både Anders och jag snabbt för det och efter att ha provat att kalla henne det några gånger bestämde vi oss för att det var det hon skulle heta!

*Embla betyder “liten alm” och är namnet på den första kvinnan enligt den fornnordiska mytologin. Liksom den förste mannen Ask skapades Embla ur en trädstock av gudarna Oden, Vile och Ve.*

I Västra Götaland finns det 258 st Embla och i vår kommun Mark finns det 5 st registrerade, alltså inte ett jättevanligt namn vilket jag tycker är kul!

Om det blivit en pojk så vart vi bla inne på namnet Thor… Men nu blev det en liten Embla och som Freja även kallar för Bella.

Tror Freja och Embla kommer få grymt kul ihop framtiden!

Första natten tillbringade Embla liggandes på mig och fick sen ligga brevid min sida mellan mig och min arm, när jag vaknade blev jag riktigt rädd för det var blod längs hela min sida där Embla legat.

Tittade över lilla bebisens kropp
och vart orolig att det kanske kunde kommit från hennes navel men sen vart det
lite blod på min arm där jag hade den ena nålen fast så tänkte att det måste
läckt från den. Fick byta sängkläder och efter ett tag så såg vi att det var ju
från plåstret från magen som det läckt ur…

Hjälp! Fick på nytt påkalla läkare där vi drog bort förbandet för att kontrollera
vad som hänt. Blödningen hade dock slutat och allt såg bra ut förutom på ett
ställe där det behövdes tejpas om lite. Fick ett nytt förband och så var det
problemet ur världen.

På fredagen var det även dags för Embla att besöka en barnläkare för att
kolla att hon mådde bra och allt var bra förutom ett litet blåsljud på sitt
hjärta som läkarn lugnande och berättade var så vanligt som på var 3:e nyfödd
bebis ungefär men han bedömde det ändå vara bra att Embla fick göra ett
ultraljud på det. Vi fick en tid efter helgen till att börja med men så ringde
hjärtläkaren och sa att han fått en lucka och om vi kunde komma med en gång och
vi gjorde oss klara att åka med en gång då vi gärna så fort som möjligt ville
veta hur allt låg till med Embla och jag placerades i rullstol med lilla Embla
i min famn och precis när vi skulle stiga in i hissen till nästa avdelning så
möttes vi av Freja, mormor och LG!

Gaah! Inte så vi ville att Freja skulle träffa sin syster första gången,
fick snabbt förklara läget och visa Freja Embla som snabbast innan vi hastade
vidare.

Blev nästan gråtfärdig på vägen dit av att jag inte kunnat krama om Freja
och ge henne tid att smälta allt det nya men vi var tvungna att göra detta
ultraljudet… Mormor meddelade att dom kunde vänta i besöksrummet tills vi var
tillbaks igen.

Väl på plats på rätt avdelning fick vi reda på att luckan täppts trots allt
men om vi bara väntade en stund så skulle vi få komma in trots allt. Tiden gick
och jag satt som på nålar då jag ville tillbaks till Freja och jag blev alltmer
nervös vad ultraljudet skulle visa, kunde det vara så att Embla kanske skulle
få problem senare i livet trots allt?!

Efter en 30-40 min fick vi äntligen komma in och lilla hjärtat undersöktes
noggrant med bildupptagningar och frekvensfrysningar om varannat.

Efter en stund redogjorde läkaren för Emblas situation och det konstaterades
att hon hade ett pyttelitet hål i dom nedre(?) kammrarna, så litet att det inte
gick att se på ultraljudet men att när man slog på en funktion som man såg hur blodet
flödade så syntes det. Det satt även på ett så bra ställe att prognosen var
till 99% att det skulle växa igen helt (var tydligen långt ner bland mycket
muskelvävnad). Så vi skulle absolut inte behöva oroa oss och ingen operation
skulle behövas.

Fenomenet kallades VSD och han sa att vi inte skulle googla det för då hade
vi blivit rejält oroliga och svåra fall av detta behövdes opereras. Rös av
tanken för dom stackars småbarnsföräldrar som skulle behöva genomlida det med
sitt barn… Huuh!

Han sa att det skulle ändå bli en reservation hos försäkringsbolaget men om
vi gjorde ett återbesök om 9 månader så skulle man förhoppningsvis kunna
avskriva det hela. Så om 9 mån får vi en kallelse om ett återbesök till detta
event.

Äntligen kunde vi återvända för den efterlängtade träffen med Freja, mormor och LG!

Freja kikade försiktigt på bebisen till en början men verkade mest fascinerad av henne och det hela gick verkligen över förväntan bra.

Freja upplevdes plötsligt mycket äldre i sin stora barnhydda, blev förvånad att jag kände så, hon vart ju lika stor (eller liten) ett par dagar innan.

När det var dags att gå blev det lite halvjobbigt då Freja inte ville skiljas från oss och vi hördes hennes gråt genom dörren till BB. Hon skulle dock ha lugnat sig i bilen sen och gosat med den ny lilla hunden i väskan hon fått av sin nya lillasyster!

Dagne därpå (lördagen) kom lillebror Joakim med sin tjej Linn samt Freja igen då dom var barnvakt för henne. Frida, Kakan, LG med sin dotter Emelie hälsade på oss!smiley

Resten av sjukhusvistelsen varade i 2 dagar till för på söndagen packade vi våra väskor och begav oss hemåt! Inte för att man på nått sätt misstrivdes på sjukhuset men hemma är alltid bäst!

Inpackad för hemgång!smiley Lilla eskimån!

Stolta pappan bär med lilla pyret!

Hyrde med mig en bästa vän i amningsträsket, en bröstpump. Det där med amning och mig har aldrig riktigt funkat med vare sig Freja eller Embla. Fick sår av båda samt att det gör så SJUKT ont, dom båda har haft så små munnar som bara tagit ett litet förskjutet tag och det KÄNNS! Dock så kan det rätt till sig något när dom blir några veckor äldre. Hursomhelst så tycker jag det funkar superbra med pumpen så det är den som får hjälpa mig iaf dom första två månaderna så får vi se om det blir ersättning sen.

Nu när vi vart hemma ett tag har vi börjat landa något och jag känner mig hela tiden bättre och piggare. Dock har jag knappt vart utanför dörren nånting utan riktigt “boat in” mig hemma.

Första badet!

Embla sover mest hela tiden och vi får hoppas hon håller i sig med att vara så snäll och go som hon är. Inte mycket ledsen alls faktiskt. Dock har sin vaken-period sent på kvällen men när hon väl kommit över den omkring kl 21-23 så sover hon till kl 3-4 då hon får mat och sen somnar om med en gång igen och vaknar omkring 7-8. Så jag klagar faktiskt inte jättemycket, än så länge…

Prinsessan Embla!

Pappan med 2/3 delar av sina tjejer..!



Nedräkning!!

Mars 2013 Posted on Mon, March 04, 2013 10:32:24

Denna veckan blir
det lite lugnare på hästfronten, torsdag är dagen D för lilla familjen som
skall bli en medlem rikare på Borås lasarett. Tidigt på morgonen den 7:e Mars
åker vi in. Sjukt spännande med vad det blir för en liten variant denna gång!smiley

Jag är lika stor
nu som med Freja för nästan 3 år sen, skiljer knappt inget i vikt! Omkring 80 pannor..! En påklädd
bild:

Har vart
superdålig på att dokumentera så skall ta lite fler bilder på magen nu när den
är stor för sista gången..

Snål som jag är
med min mammadagar så jobbar jag in i det sista.. hihi! Tur man har skrivbordstjänst!

Skämt åsido så
mår jag väldigt bra och känner inte särskilt mycket av foglossningar eller
dylikt, dock blir det flåsigt upp för trappor och jag kan få sammandragningar
om jag tar i för mycket med nått eller sträcker på mig, det har jag nog haft
ett tag, visste inte ens att det var just sammandragningar förrens en MVC-sköterska
frågade mig när jag la mig på britsen för att känna på magen och hon
konstaterade att den var stenhård, jag trodde att det var bebisen som ”spjärnade
emot” inne i magen men nu vet jag alltså bättre. Det gör ju inte ont utan känns
som en mindre kramp bara.

Skall bara repa mig efter snittet så kan jag äntligen komma upp i sadeln igen! Weei!



Social och hästig helg!

Mars 2013 Posted on Mon, March 04, 2013 10:24:43

Fredags var ju en
helt superhärlig dag med riktigt vårväder och omkring 8-10 grader varmt,
lördagen blev det mycket sämre även om det var uppehåll men snudd på storm ute.
Tur att familjen Reinholdt kom på besök och lyste upp lördagen, speciellt lilla
solstrålen Hailey som blivit så stor!smiley Hennes mamma Jennifer har en supermysig
blogg och är till skillnad från mig fantastiskt bra på att uppdatera den:

http://frureinhold.se/

Freja hade sett
fram emot att ha en ridkompis hemma så hon lånade villigt ut både sin ”bästa”
hjälm och lilla PV till Hailey medans hon själv stoltserade på Carlton i en
klassisk Jofa!

Trodde faktiskt det skulle bli mer liv och avundsjuka från
Frejas håll men hon skötte sig exemplariskt, ensam är inte alltid stark utan
tror hon uppskattade lite ridsällskap för en gång skull. Har faktiskt haft
tankar på att ev börja på ridskola med henne bara för den sociala delen skull,
när man är ung så är det ju viktigt med gemenskap i sina intressen för att
hålla dom vid liv så får se hur vi löser det på bästa sätt…

Söndagen var det
ett efterlängtat löshoppningspass på eftermiddagen hos stall Phem, inte det
närmsta ridhuset att åka till för vår del men det ENDA som arrangerar
löshoppning i Göteborgstrakten, antingen så är folk bra på arrangera
löshoppning helt anonymt själva eller så tränar dom helt enkelt inte..?

Tycker dock det
är kanon att åka till Phem då Tord som håller i löshoppningen ändå är riktig
hoppdomare likväl hans fru Ruth som är med även är gångartsdomare dessutom inga
hutlösa priser utan 150 kr/ponny. Det skulle komma igång en löshoppning i
Sätila för Uno Bohman läste jag på payandride.se men när jag kollade priset per
tillfälle på 400 kr så drog jag öronen snabbt åt mig, jag menar ALLVARLIGT! Det
är ju i nivå med en riktig uppsutten hoppträning för A-tränare kostar..!

Denna gången var
det Valle och Toppen som fick åka med och skutta lite. Trodde det skulle bli
kaos med dom två som på senare tid blivit rejält ”pojkiga” i hagen med att
stegra och ”hänga” på varandra så Ulle och Frida som var mad som handledare
hade både hjälm och spö med sig i beredskap, Valle har ju en viss förmåga att
rymma under stängslet efter hindrena och sist sprang han rakt på Carlton och
skapade allmänt kaos. Hihi!

Toppen ligger i
fällningsperiod och dels hade samlat på sig en massa vitt stöv och hår under
vintertäcket gick bara inte att få ren när jag bosratde honom, smått elektriskt
blev man även under sina rykt-tag så jag la ganska snart ner att försöka få han
ren, TUR man inte har nått bruksprov att grooma till iår! Nästa gång skall dom
rakas i god tid innan!

Toppen som inte
hoppat på ett bra tag tyckte det var kul att få skutta lite och han hoppade
glatt över maxhöjden på 110 cm, han har framförallt bra bakbensteknik men
hoppar inte jättemycket med ryggen.

Iochmed att jag jämför allt med
10-poängaren Djina så är dom flesta bleka i jämförelse med henne så jag får
påminna mig att Toppen inte på nått sätt är begränsad för att han inte använder
ryggen på samma sätt som henne, faktiskt kan jag tycka att det tillochmed
ovanligt att man ser det när ponnyer hoppar ute på tävling, även i högre
klasser så räcker det långt att ponnyerna/hästarna har en “hoppskalle” samt är bra på
att vika in/ut sina ben på ett smidigt sätt så brukar dom kunna gå höga klasser
anyway.

Men i just
löshoppningsdelen som man bedömmer just tekniken över hinder så eftersökes ju
naturligtvis den mest ultimata tekniken och dom riktigt höga poängen blir ju
när ALLT finns där sen behöver ju inte den hästen eller ponnyn gå dom högsta
klasserna ändå för att den kanske inte har huvud för det, eller kanske rätt
pilot att ta dom dit…

Valle däremot,
han finns det mer att plocka ut av vad det gäller teknik. Andra gången han
löshoppade igår och han var klart mycket bättre än första och trots sin
rådjurskrämda look så var han riktigt avspänd över just hindrena. Även om han
är mindre än Toppen så hade han mycket kortare mellan hindrena pga sin stoora
galopp, hans språng över hinder är hittills inte så mycket uppåt i luften utan
framförallt enormt låånga, får hoppas han lär sig att vända energin uppåt i
luften istället för framåt framöver för
att plocka höga poäng. Skall så fort det har tinat i paddocken hemma träna lite
på egen hand med även om det är som mest likt treårstestet upplägg att hopp inomhus.smiley